heeynoht

Daz Blogg.

Evigt längtande.

Skrivet 2011-05-09 @ 17:29:42

Posted in Allmänt | Kommentarer (0)
Jag har svårt för att känna lugn och ro utan dig. Jag är hela tiden orolig över vad du känner och tycker. Mina tankar spelar ingen roll i detta sammanhanget då mina tankar endast är ängnade åt dig.
Jag har så svårt att vara säker på allt, är konstant orolig. Fastän du säger det jag vill höra så glädjer det mig otroligt mycket. Men jag behöver samma svar flera gånger. Och det är jobbigt för mig, kanske för dig med. Men det är inte mycket jag kan göra. Det är min enda dos mot mitt problem som jag kan nöja mig med under en kort stund.

Jag har själva svårt att förstå på mig själv. Jag är otroligt osäker och rädd för framtiden. Fastän man upplever framtiden hela tiden, fast i sekunder åt gången så är jag rädd för den större glipan mellan nu och sen.
Det känns fortfarande som en dröm eller en skön tanke jag haft under en månads tid. Mer till och med. Du är låst i min skalle och det har du varit konstant sedan jag första gången såg bild på dig. Shit, en sån brud kan jag inte få är du. Men ändå så har jag dig?

Känns så skumt och overkligt. Känns inte "normalt" för mig. Det borde egentligen inte vara såhär, fastän att jag jävligt gärna vill att det ska vara såhär, men det känns fel på ett bra sätt. Jag och den där vackra rödhåriga tjejen.
Det känns underbart och det är just underbart. Du är underbar och jag kan säga det hela tiden till dig när jag är med dig och fortfarande bli lika förvåna,d varje gång, över att jag kan säga det till dig och få en puss efteråt. Du förstår inte hur glad jag blir då.

Ibland uppför jag mig konstigt och jag kan inte göra något åt det heller. När jag är trött är oftast då jag blir sådan. Och det vet du nu. Men du ska inte tro att du har gjort något fel. Jag vill känna att jag är ditt centrum, jag behöver din uppmärksamhet. Ofta. Jag kan inte göra något åt det att jag blir som jag blir då jag helst skulle vilja vara "mitt vanlga jag" hela tiden när jag är med dig. Men när jag märker att du blir besviken blir jag också det, på mig själv då. Jag vill vara det du förtjänar. Men med så dålgit självförtroende så kan jag inte nöja mig, vad du än säger. Jo, för stunden. Men jag kan inte sluta tänka på "hon kanske vill ha det så, eller så. Eller inte så". Jag vill vara perfekt för dig och när jag känner att jag inte är det blir jag ledsen på mig själv och känner att du inte är nöjd med mig.

Inget av detta är ditt fel ska du veta. Du är min drog just nu. Jag slänger mina cigg om jag kan få min dagliga dos av dig. Jag vill att du ska må bra med mig och trivas. Och det verkar som det med. Vilket jag är glad över. Men det känns fortfarande som om att min mobil ska ringa 06.20 en måndagmorgon och märka att jag bara drömde.
Men det har inte hänt än. Och jag hoppas det aldrig gör det heller. För då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Jag kan inte sluta sakna dig, fastän när jag är med dig. Jag blir fylld av lycka och mår så bra. Jag undrar vad jag har gjort för att bli belönad på detta sättet. Jag hoppas att du förstår mig. Jag vill bara vara vad du vill ha. Och jag försöker. När jag känner att jag misslyckas blir jag "inte mig själv".
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback