heeynoht
Daz Blogg.
I onsdags (tror jag) så fick vi i klassen besked om att Industritekniska programmet ska läggas ned. Hur det ser ut i framtiden och hur det påverkar oss vet jag inte.
Jag förstår inte, helt ärligt. Varför drar sig lata tonåringar till pluggislinjer? Shit säger jag bara.
Jag må vara lat, men jag är ändå hyfsat smart som försöker förutspå framtiden, lite fakta.
Till Industriprogrammet så var det kanske 1-2 sökande som förstahandsval och 2 andra som hade det som andrahandsval. I Don't blame the kids, men jag tror helt ärligt att fler och fler missuppfattat dethär med gymnasiet.
Det är inte bara industriprogrammet som sägs läggas ner, även hantverksprogrammet. Varför dem praktiska linjerna? Varför är ni ungar så jävla lata för? Ni kanske har missat dehär med att få ett bra jobb med stadig inkomst då den kan ligga på runt 20k/månaden istället för att få några ynka tusen kronor inne på Ica efter att ha råpluggat på Samhällsvetenskapsprogrammet och natur och allt sådant där.
När du lika bra kan chilla sönder på IP och knappt ha läxor eller prov och få mycket bättre jobb och lön. Om någon vettig 95a läser detta (vilket jag inte tror) så välj ett praktiskt program. Mer chill och bättre utbildning. Kan vara riktigt kul ibland, ibland mindre kul. Men så är det på alla linjer. Ni får sluta välja det din kompis väljer och följa efter honom/henne och ta och välj ett program som ger dig nytta i framtiden. Om Industri, samt hantverk läggs ned så är det totalt absurt, imo.
Två program som snabbt och enkelt ger dig jobb och ligger oftast nära där man bor. Inom industrin så tycks det allt finnas jobb, bra jobb. Kanske lite segt och tråkigt i början, men det är ens första jobb, vad kan man förvänta sig? Bli advokat och tjäna 50k+ i lön? Eller vad de nu har i lön, efter att ha pluggat på samhällsprogrammet i 3 år? Nejfan, du måste plugga vidare, vad du än vill göra så måste du plugga vidare. Men under dessa tre år får jag erfarenhet och kunskap=jobb. Punkt slut. Men antar att 95orna är undergången för oss. LOL!
Ikväll så är det en "vanlig" fredagskväll. Kvittar hur vanlig mina helger nu har varit, de har varit underbara i alla fall c: And you know why.... Muhahahahahaha
Nej men ikväll så kommer Minna och då ska vi ta och köpa lite Marshmallows och grilla dessa samt kolla på lite skräckfilmer/filmer, jag menar, det är ju fredags den 13:e och då måste man se lite skräck!
Min morgon började inte så värst bra, duh, jag duschade lite snabbt (hatar att duscha på morgonen och gör det hellre kvällen innan) så det var lite småhemskt då man fryser så jävla mycket. Fixade håret lite men jag failade...ofc...
Hade så jävla svårt att välja kläder med. Av någon anledning så tycker jag att alla mina kläder är groteska, fula och allmänt usch. Kändes som om allt var flera år gamla, så shoppa måste jag göra snarast.
Skoldagen var helt okej eftersom att jag i princip bara hade en lektion och slutade klockan 11:20 ungefär, men jag visste ju inte det så jag satt kvar och väntade tills nästa lektion när jag kunde ha tagit bussen kvart över tolv. Men aja, fick ta 13:15 bussen istället, gick bra det med.
Vädret idag har varit udda. Småsoligt i morse, sedan mulet, sedan regn, sedan blåst och nu sol OCH blåst. Helt blåst ju... (hehe -.-)
Men nu så sitter jag och väntar på Minna som kommer runt 18:00 tiden så jag möter upp henne och sen så köper vi lite smått o gott till ikväll. Helgen lär nog bli awesome. Då vi skall till väla imorgon för jag ska köpa nya skor. Ni vet sånna fejk Converse. Det hade varit något annat om det var ett annat märke, t.ex. Nike/Adidas då går det inte att ha fejk. Men det är något med Converse som säger mig "Dyra skitskor som lätt går sönder, men dem passar till allt!" typ. Så jag (pappa) betalar hellre halva priset för ett par - i princip - likadana skor.
Sedan på söndag så blir det lite mindre kul eftersom att Minna ska hem då, så får hoppas att vi hinner hitta på massor innan hon ska hem. Eller ska jag ta henne som gisslan?
Aja, nu ska jag ta och äta något för jag är fkn utsvulten, men jag är ensam hemma (bortsett ifrån Nikolaj) så ingen kommer med mat till mig... :(
_AwesomeDuDe
Jag har redan börjat tröttna på mitt hår och vill ha något nytt, men jag vet inte vad.
Jag själv anser att jag inte passar i kortare hår, utan ska ha långt hår. Punkt slut. Men jag vet inte hur jag ska ha håret varesig jag skulle klippa det kort eller om jag fortfarande har långt hår.
Hatar sådant här.
Jag och Minna planerar på att fixa dreads i sommar, men jag är fett orolig över att jag inte kommer passa i det. För då känns det liksom inte lönt att paya 3k+ för att se fulare ut. Sedan raka av det och se folk spy när man går förbi. Zombies skulle till och med bli äcklade av att se mig snaggad.....
Jag själv anser att jag inte passar i kortare hår, utan ska ha långt hår. Punkt slut. Men jag vet inte hur jag ska ha håret varesig jag skulle klippa det kort eller om jag fortfarande har långt hår.
Hatar sådant här.
Jag och Minna planerar på att fixa dreads i sommar, men jag är fett orolig över att jag inte kommer passa i det. För då känns det liksom inte lönt att paya 3k+ för att se fulare ut. Sedan raka av det och se folk spy när man går förbi. Zombies skulle till och med bli äcklade av att se mig snaggad.....
Jag har svårt för att känna lugn och ro utan dig. Jag är hela tiden orolig över vad du känner och tycker. Mina tankar spelar ingen roll i detta sammanhanget då mina tankar endast är ängnade åt dig.
Jag har så svårt att vara säker på allt, är konstant orolig. Fastän du säger det jag vill höra så glädjer det mig otroligt mycket. Men jag behöver samma svar flera gånger. Och det är jobbigt för mig, kanske för dig med. Men det är inte mycket jag kan göra. Det är min enda dos mot mitt problem som jag kan nöja mig med under en kort stund.
Jag har själva svårt att förstå på mig själv. Jag är otroligt osäker och rädd för framtiden. Fastän man upplever framtiden hela tiden, fast i sekunder åt gången så är jag rädd för den större glipan mellan nu och sen.
Det känns fortfarande som en dröm eller en skön tanke jag haft under en månads tid. Mer till och med. Du är låst i min skalle och det har du varit konstant sedan jag första gången såg bild på dig. Shit, en sån brud kan jag inte få är du. Men ändå så har jag dig?
Känns så skumt och overkligt. Känns inte "normalt" för mig. Det borde egentligen inte vara såhär, fastän att jag jävligt gärna vill att det ska vara såhär, men det känns fel på ett bra sätt. Jag och den där vackra rödhåriga tjejen.
Det känns underbart och det är just underbart. Du är underbar och jag kan säga det hela tiden till dig när jag är med dig och fortfarande bli lika förvåna,d varje gång, över att jag kan säga det till dig och få en puss efteråt. Du förstår inte hur glad jag blir då.
Ibland uppför jag mig konstigt och jag kan inte göra något åt det heller. När jag är trött är oftast då jag blir sådan. Och det vet du nu. Men du ska inte tro att du har gjort något fel. Jag vill känna att jag är ditt centrum, jag behöver din uppmärksamhet. Ofta. Jag kan inte göra något åt det att jag blir som jag blir då jag helst skulle vilja vara "mitt vanlga jag" hela tiden när jag är med dig. Men när jag märker att du blir besviken blir jag också det, på mig själv då. Jag vill vara det du förtjänar. Men med så dålgit självförtroende så kan jag inte nöja mig, vad du än säger. Jo, för stunden. Men jag kan inte sluta tänka på "hon kanske vill ha det så, eller så. Eller inte så". Jag vill vara perfekt för dig och när jag känner att jag inte är det blir jag ledsen på mig själv och känner att du inte är nöjd med mig.
Inget av detta är ditt fel ska du veta. Du är min drog just nu. Jag slänger mina cigg om jag kan få min dagliga dos av dig. Jag vill att du ska må bra med mig och trivas. Och det verkar som det med. Vilket jag är glad över. Men det känns fortfarande som om att min mobil ska ringa 06.20 en måndagmorgon och märka att jag bara drömde.
Men det har inte hänt än. Och jag hoppas det aldrig gör det heller. För då vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag kan inte sluta sakna dig, fastän när jag är med dig. Jag blir fylld av lycka och mår så bra. Jag undrar vad jag har gjort för att bli belönad på detta sättet. Jag hoppas att du förstår mig. Jag vill bara vara vad du vill ha. Och jag försöker. När jag känner att jag misslyckas blir jag "inte mig själv".
Jag har så svårt att vara säker på allt, är konstant orolig. Fastän du säger det jag vill höra så glädjer det mig otroligt mycket. Men jag behöver samma svar flera gånger. Och det är jobbigt för mig, kanske för dig med. Men det är inte mycket jag kan göra. Det är min enda dos mot mitt problem som jag kan nöja mig med under en kort stund.
Jag har själva svårt att förstå på mig själv. Jag är otroligt osäker och rädd för framtiden. Fastän man upplever framtiden hela tiden, fast i sekunder åt gången så är jag rädd för den större glipan mellan nu och sen.
Det känns fortfarande som en dröm eller en skön tanke jag haft under en månads tid. Mer till och med. Du är låst i min skalle och det har du varit konstant sedan jag första gången såg bild på dig. Shit, en sån brud kan jag inte få är du. Men ändå så har jag dig?
Känns så skumt och overkligt. Känns inte "normalt" för mig. Det borde egentligen inte vara såhär, fastän att jag jävligt gärna vill att det ska vara såhär, men det känns fel på ett bra sätt. Jag och den där vackra rödhåriga tjejen.
Det känns underbart och det är just underbart. Du är underbar och jag kan säga det hela tiden till dig när jag är med dig och fortfarande bli lika förvåna,d varje gång, över att jag kan säga det till dig och få en puss efteråt. Du förstår inte hur glad jag blir då.
Ibland uppför jag mig konstigt och jag kan inte göra något åt det heller. När jag är trött är oftast då jag blir sådan. Och det vet du nu. Men du ska inte tro att du har gjort något fel. Jag vill känna att jag är ditt centrum, jag behöver din uppmärksamhet. Ofta. Jag kan inte göra något åt det att jag blir som jag blir då jag helst skulle vilja vara "mitt vanlga jag" hela tiden när jag är med dig. Men när jag märker att du blir besviken blir jag också det, på mig själv då. Jag vill vara det du förtjänar. Men med så dålgit självförtroende så kan jag inte nöja mig, vad du än säger. Jo, för stunden. Men jag kan inte sluta tänka på "hon kanske vill ha det så, eller så. Eller inte så". Jag vill vara perfekt för dig och när jag känner att jag inte är det blir jag ledsen på mig själv och känner att du inte är nöjd med mig.
Inget av detta är ditt fel ska du veta. Du är min drog just nu. Jag slänger mina cigg om jag kan få min dagliga dos av dig. Jag vill att du ska må bra med mig och trivas. Och det verkar som det med. Vilket jag är glad över. Men det känns fortfarande som om att min mobil ska ringa 06.20 en måndagmorgon och märka att jag bara drömde.
Men det har inte hänt än. Och jag hoppas det aldrig gör det heller. För då vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag kan inte sluta sakna dig, fastän när jag är med dig. Jag blir fylld av lycka och mår så bra. Jag undrar vad jag har gjort för att bli belönad på detta sättet. Jag hoppas att du förstår mig. Jag vill bara vara vad du vill ha. Och jag försöker. När jag känner att jag misslyckas blir jag "inte mig själv".